När vi haft Samson ett par veckor bestämde vi oss för att gå en hundkurs.
Det var en regnig vårdag och efter att ha kört en mängd övningar bestämde sig kursledaren för att ta teorin inomhus. Kursen hölls utomhus men i anslutning till ett hunddagis. För att få lite lugn och ro fick hundarna vara i var sitt rum på dagiset. För att komma dit vi skulle ha teorin behövde man passera hundbutiken med en massa hundgodis.
När vi börjar kursen så börjar flera hundar att skälla men jag och husse lyssnar noga och kan inte höra Samson. Skönt tänker vi och slappnar av. Hundkursen fortsatte och de andra hundarna skäller lite då och då. Helst plötsligt hörs det tassar i hundbutiken. Vem kommer om inte vår goa kille. Han har hoppat över hindret till sitt rum och undrar var vi är.Den minen när han knallar in till oss är oslagbar. Han tycktes säga – ”nämen, är det här ni är. Jag tror jag stannar hos er och inte med de andra skälliga hundarna”. Han går rakt fram till mig och husse och lägger sig.
Han skällde inte utan löste uppgiften. Här vill jag inte vara då tar jag mig härifrån. Jag vill inte ha något godis utan bara vara med min matte och husse.
Det gick inte ens att bli lite arg på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar