Blodspårkurs

Denna helg var det dags för blodspårskurs med Dogma. Eftersom jag blev sen med min anmälan så fanns det först inga platser kvar, men i måndags damp det ner ett glädjande mail. Någon hade avbokat sig och det fanns en plats kvar. Jag blev helt överlycklig.Igår när vi kom fram till Lill-Janskogen var det nio förväntansfulla hundar med sina mattar och hussar.Det blev till en början en massa gnäll och skällande, men tillslut förstod hundarna det kommer inte att bli några hundmöten alls.Karin, som var instruktör, var otroligt duktig och gick igenom en massa teori och visade några tester på ett par hundar. När jag gick och lade första spåret fick Samson stanna kvar med husse. Vi bytte om till Samsons spårsele och han fattade galoppen på en gång. Han tyckte att det var roligt och det var också gott att få äta lite rådjursben.Andra gången var det husses tur att lägga spår. Detta blev lite knepigare men Samson klarade även detta galant. Det är fantastiskt att se Samson arbeta. Han går med huvudet helt nedsänkt och jobbar med sin nos och det går snabbt i svängarna. Men han är pricksäker.Idag var det dags igen. Vi hade en kille som sov hela kvällen igår och idag ville han inte komma upp ur sängen. Han kunde ju inte veta att vi skulle spåra även denna dag.Givetvis regnade det denna morgon men med matsäcken packad och varma kläder var det dags igen. Karin möte oss eftersom de hade ändrat ställe på grund av regnet. Hon hade gjort så mysigt med marschaller på ett ställe under tak. Där trängde vi alla ihop oss. Det gick kanonbra eftersom alla hundarna vant sig med varandra.Denna gång skulle vi inte lägga ut blodspår till våra egna hundar. Det var mycket spännande när varken husse, matte eller hund visste var skanken låg.Samson var även denna gång duktig. Det gick snabbt och även om spårläggaren missat lite gick det ändå otroligt bra.Sista spåret vi gjorde för dagen var lite svårare, lite längre och hade några vinklar. Det är så härligt att se Samson startklar med sin spårsele och med en blick som söker kontakt – ”får jag spåra nu?? får jag???”. Trots lite svårare spår fixade killen även detta. I en hejdundrandes fart sticker han med nosen i backen.Det alltid så underbart att se denna hund jobba. Han vill jobba och ser så lycklig ut när han får göra det.