Lillkillens första klickerkurs och hosta

Förra veckan var vår första klickerkurs. Det var fyra hundar på ett väldigt litet område, vilket gjorde flera hundar lite stressade. Det gjorde också att ingen matte/husse heller kunde koncentrera sig. Det var inte alls bra. Jag älskar kurser som hålls utomhus eftersom varje hund och matte/husse då kan få så mycket utrymme som de behöver. Jag blev ganska besviken när vi skulle vara inomhus i ett litet, litet rum. Jag vet inte heller om jag fick ut så mycket av klickerkursen. Nåja nog om det. Det blir säkert bättre nästa gång.Vår lilla kille har blivit förkyld och fått hosta, inte alls roligt. Han hostar som en gammal gubbe och ser sådär skamsen ut när han gör det. Men någon större fara verkar det inte vara för att han busar precis som vanligt förutom några envisa hostattacker. Men veterinär Buba har fixat hostmedicin som Samson med glädje äter.I förrgår stod Samson på ena sidan soffbordet. Jag sitter i soffan och blir sådär jättekelsugen som man bara kan bli på Samson. ”Kom!”, ropar jag och lockar till soffan. ”Visst”, säger Samson och är man så smart som han är så tar man ju kortaste vägen - alltså över bordet. Varför gå runt när man gå rätt över? Helt plötsligt stod en 33 kilos hund på vårat soffbord.

Våra vänner & föräldrar

Samson fullkomligt älskar barn. Helst vill han vara jättenära hela tiden, men han glömmer ibland bort sin storlek. Han vill gärna pussa på alla barn. Givetvis får han ju bara det om det är ok för alla föräldrar. Men vi har haft en sådan otrolig tur med våra kompisar, som utan problem tagit in vår underbara kille även i deras liv - alla från de med riktigt små barn till de med lite äldre barn och även de utan barn. Det har som tur är aldrig uppstått några problem.

Samson har alltid varit medbjuden på allt ifrån grillfester, ”beatester” till större middagar eller större fester. Han har alltid skött sig exemplarisk. Samson har till och med fått komma hem till en kompis som är allergisk. Även han har smält för Samson. I det fallet skulle både jag och husse självklart ha haft stor förståelse om det inte hade gått.

Men jag är så tacksam för att våra vänner inte trott på all skit som står tidningarna om denna ras utan valt att själva göra en egen bedömning.

Även våra föräldrar har varit helt fantastiska och hjälpt oss med att vara hundvakt och tagit honom på promenader.

Samson är ju en del i vår familj.

En otrolig personliget

När Samson går förbi människor får vi alltid ett leende och när vi går in i ett rum så riktats allas blickar mot honom. När vi adopterade Samson visste vi att det fanns väldigt mycket fördomar om rasen, men vi har aldrig stött på några problem.

När han kommer gående ser man att hela han är levnadsglad. Jag vet inte hur många gånger vi har fått höra det, både från andra hundägare men även från människor som i vanliga fall kan vara lite hundrädda.

Väldigt ofta kommer även människor fram och vill prata med oss om Samson

Eftersom Samson är vår första hund så trodde vi att det var så för alla hundägare. Givetvis så tycker ju vi att vi har världens bästa hund. Vilken hundägare tycker inte det? Han har helt enkelt ett tilltalade utseende och personlighet.

Myshelg med Samson

Jag ser fram emot en riktig myshelg med Samson och husse. Jag måste säga att vi fått en hund som passar oss utmärkt, en väldigt aktiv hund ute men så otroligt lugn inne.
Samson älskar sovmorgon med sin husse. På alla vardagar så går alltid husse upp först men på helgerna när jag går upp först riktigt njuter Samson för då vet han nu är det helg.
Samson ligger oftast mellan oss på natten. Han vill ju vara nära både matte och husse. :-) Det är ju så mysigt.
Jag har lärt Samson att stänga en kökslåda. Han är bara för duktig.

Det är en sån härlig känsla att se Samson jobba. Han blir så stolt när han förstår att han gör rätt. Han blir aldrig riktigt nöjd själv förrän han förstår att han gör rätt. Vi ”fyar” eller ”nejjar” aldrig innan han förstår utan alltid kör med mjuka metoder.

Blodspårkurs

Denna helg var det dags för blodspårskurs med Dogma. Eftersom jag blev sen med min anmälan så fanns det först inga platser kvar, men i måndags damp det ner ett glädjande mail. Någon hade avbokat sig och det fanns en plats kvar. Jag blev helt överlycklig.Igår när vi kom fram till Lill-Janskogen var det nio förväntansfulla hundar med sina mattar och hussar.Det blev till en början en massa gnäll och skällande, men tillslut förstod hundarna det kommer inte att bli några hundmöten alls.Karin, som var instruktör, var otroligt duktig och gick igenom en massa teori och visade några tester på ett par hundar. När jag gick och lade första spåret fick Samson stanna kvar med husse. Vi bytte om till Samsons spårsele och han fattade galoppen på en gång. Han tyckte att det var roligt och det var också gott att få äta lite rådjursben.Andra gången var det husses tur att lägga spår. Detta blev lite knepigare men Samson klarade även detta galant. Det är fantastiskt att se Samson arbeta. Han går med huvudet helt nedsänkt och jobbar med sin nos och det går snabbt i svängarna. Men han är pricksäker.Idag var det dags igen. Vi hade en kille som sov hela kvällen igår och idag ville han inte komma upp ur sängen. Han kunde ju inte veta att vi skulle spåra även denna dag.Givetvis regnade det denna morgon men med matsäcken packad och varma kläder var det dags igen. Karin möte oss eftersom de hade ändrat ställe på grund av regnet. Hon hade gjort så mysigt med marschaller på ett ställe under tak. Där trängde vi alla ihop oss. Det gick kanonbra eftersom alla hundarna vant sig med varandra.Denna gång skulle vi inte lägga ut blodspår till våra egna hundar. Det var mycket spännande när varken husse, matte eller hund visste var skanken låg.Samson var även denna gång duktig. Det gick snabbt och även om spårläggaren missat lite gick det ändå otroligt bra.Sista spåret vi gjorde för dagen var lite svårare, lite längre och hade några vinklar. Det är så härligt att se Samson startklar med sin spårsele och med en blick som söker kontakt – ”får jag spåra nu?? får jag???”. Trots lite svårare spår fixade killen även detta. I en hejdundrandes fart sticker han med nosen i backen.Det alltid så underbart att se denna hund jobba. Han vill jobba och ser så lycklig ut när han får göra det.

Smartaste killen

När vi haft Samson ett par veckor bestämde vi oss för att gå en hundkurs.

Det var en regnig vårdag och efter att ha kört en mängd övningar bestämde sig kursledaren för att ta teorin inomhus. Kursen hölls utomhus men i anslutning till ett hunddagis. För att få lite lugn och ro fick hundarna vara i var sitt rum på dagiset. För att komma dit vi skulle ha teorin behövde man passera hundbutiken med en massa hundgodis.

När vi börjar kursen så börjar flera hundar att skälla men jag och husse lyssnar noga och kan inte höra Samson. Skönt tänker vi och slappnar av. Hundkursen fortsatte och de andra hundarna skäller lite då och då. Helst plötsligt hörs det tassar i hundbutiken. Vem kommer om inte vår goa kille. Han har hoppat över hindret till sitt rum och undrar var vi är.Den minen när han knallar in till oss är oslagbar. Han tycktes säga – ”nämen, är det här ni är. Jag tror jag stannar hos er och inte med de andra skälliga hundarna”. Han går rakt fram till mig och husse och lägger sig.

Han skällde inte utan löste uppgiften. Här vill jag inte vara då tar jag mig härifrån. Jag vill inte ha något godis utan bara vara med min matte och husse.

Det gick inte ens att bli lite arg på honom.